Förstasidan
  Nyhetsarkiv



  Medlemmar
  Diskografi
  Historia
  Ordlista
  Vem är vem?



  Turné 2008/2009
  Bilder



  Bli medlem
  Direktlänk



  Reportage
  Försäljning
  Om MCS
  Crew
  FAQ
  Kontakta oss
  CIOM
  TMCC
  Copyright


Australien 2004


Australien 2004 (av Newz-Fredde och Bueto)

Direkt efter vi kom hem efter Summer Sanitarium och en lyckad turné förra sommaren ville man bara tillbaks ut igen. Några veckor senare hörde en holländsk polare, Gerben, av sig och undrade om det var aktuellt med någon mer resa. Han ville hängt med till USA men då han just hade bytt jobb kunde han inte få ledigt, nu var han sugen på att göra Australien och spelningarna där. Det kändes som en bra idé. Man skulle kunna göra en hel del konserter på kort tid och självklart lockade det att åka ner till sommaren när det är som värst hemma i Sverige. Han undrade om jag kände någon mer som kunde hänga på trots kort varsel och som kunde ligga ute med pengar för en flygbiljett (11.000:-), 4 månader före avresa. Bueto högg på erbjudandet och ett par dagar senare var vi alla 3 inbokade på samma flyg till Melbourne. En månad senare var även samtliga inrikesflyg i Australien bokade.

040116-17:
Efter 4 månaders väntan hade dagen för avresa äntligen kommit. Jag hade bestämt mig för att spendera dagen i London så jag tog första planet från Stockholm till London. De andra två, Bueto och Gerben, skulle dyka upp senare. Vid 11-tiden var jag inne i city där jag gick runt och shoppade samt tog foto på de vanligaste turistattraktionerna. Vid 16-tiden kom de andra två till stan, vi käkade och gick sedan vidare till en pub för ett par timmar. Strax efter 21 lyfte planet mot första destinationen, Singapore. Självklart lyckades jag hamna på en plats där den inbyggda tv:n mest visade myrornas krig på skärmen. Jag fick tillförlita mig till radiokanalerna men där fanns bara två album som gick att lyssna på: Sheryl Crow - Tuesday Night Music Club och Texas - White On Blond, jag måste hört dessa 20ggr på vägen ner. Resan gick mycket smidigare än beräknat. Jag lyckades få en hel del sömn. Efter en kort mellanlandning i Singapore fortsatte resan mot Melbourne.

040118:
Strax före 6 på morgonen anländer vi äntligen Australien men resan har ännu inte nått sitt slutmål. Efter ett par timmar på flygplatsen påbörjar vi sista sträckan, Melbourne - Gold Coast. Alla våra inrikesflyg skulle ske med VirginBlue vilket var ett lyckat drag. Förutom att de var de billigaste bolaget tror vi även att de har de snyggaste flygvärdinnorna. Dessutom kunde man köpa billig bira och Smirnoff Ice, något att fördriva tiden med. Direkt efter ankomst tar vi en taxi till det hostel där vi skulle spendera första natten. En gammal polare, Richard, hade åkt ner till Australien 3 veckor tidigare på semester och skulle hänga med på de första två konserterna. Han fanns sedan ett par dagar redan på plats så han hade fixat sovplats. När vi anländer ligger han och sover efter en hård natt men han är raskt på fötter efter vi väckt honom. Ganska direkt drar vi ner till stranden där endast Bueto tar sig ett dopp. När vi kommer tillbaks till vårt hostel säger killen att någon hade ringt och sökt oss, han hade sagt att vi redan dragit till arenan.

Fan, den enda som visste att vi skulle bo där var Niclas. Sedan visade det sig att både Richard och Bueto hade missade samtal på sina mobiler, de tog inte med dem till stranden. Jag var den enda som mobilen med men av någon okänd anledning kunde Niclas inte nå den. Nu såg det mörkt ut, vi kunde inte nå Niclas och han trodde att vi redan var på plats. Vi fixar fram en taxi och åker till arenan. En rolig sak på vägen, chauffören undrade om det var ok om han plockar upp fler på vägen, ok inga problem. Så han saktade ner ibland och skrek på folk om de skulle på Big Day Out :) Vi fick ytterliggare 3 passagerare. Väl vid arenan hittade vi snabbt box office, jag fanns inte uppsatt på gästlistan men killen visste vem Niclas var och sa att han skulle dyka upp senare. Vi hängde kvar och efter ca 45 minuter skrek killen på mig att Niclas hade anlänt. Niclas hävde fram vip-pass till oss alla och vi gled in. Det var tidigt på eftermiddagen så vi gick runt och kollade in festivalen och drog lite bira. Den enorma hettan ledde till att både jag och Bueto gick och införskaffade hattar så man inte skulle bränna hjässan. Senare visade en oss vägen till cateringen som låg backstage, där hängde vi ett tag.

Plötsligt dök en gammal vän upp, Steven Wiig, jag lärde känna honom '98 i USA. Sedan några år tillbaks jobbar han som Lars personliga assistent. Han frågade hur det var och jag sa att man var bra sliten efter ha varit på resande fot i ca 30 timmar, han erbjöd sig fixa Red Bull. Vi hängde på honom och kom då i kontakt med Gio (Metallicas personliga säkerhetsvakt). Han kom fram och hälsade lite snabbt. Metallica var på väg att gå upp på scenen så han var upptagen, vi smet snabbt efter vi fått vår dricka. Det var äntligen dags för första spelningen. Men man var inte på riktigt konserthumör. Den långa resan hade tagit ut sin kraft. Jag såg endast delar av spelningen, gick runt en del för att hålla mig vaken. Efter spelningen var det åter samling för återresa med gratisbuss till Surfer's Paradise. Jag gick och la mig direkt när vi kom "hem".

040119:
Vi fick gå upp tidigt för att ta bussen till Brisbane. Resan tog ca 90 minuter och gick genom ett landskap som påminde om Florida. Soligt, varmt, palmer och en massa amerikanska kedjor (alla de vanliga fastfood och Blockbuster Video). Väl framme blev vi lurade av kartan som pekade ut var vårt hostel skulle ligga, vi förlorade säkert en timme men väl på plats kändes allt bra. Efter käk och en liten rundvandring i stan tog vi pendeltåget ut till arenan som låg i en förort.

När vi kom dit spelades det musik utanför i några högtalare och just då spelades Kent! Jag och Bueto skrattade och sjöng låten på svenska, folk tittade konstigt på oss :) Då vi hade stött på Eric (som skötte MetClub) på väg ut till arenan tog det inte lång tid innan han dök upp med vip-pass till oss. Vi hängde ett bra tag utanför arenan då de hade satt upp ett par tält som sålde öl, det var skön och avslappad stämning utanför. Gerben mötte upp med en snubbe han kände, Simon, som visade sig vara en jävligt schysst kille. Då dörrarna snart skulle öppna drog vi in på arenan för att kolla in den innan den blev fylld av folk. Väl inne fattade vi inte riktigt upplägget för det fanns inga som kollade biljetterna. Senare fick vi förklarat att själva arenan var öppen för alla, de kollade inte biljetten förrän man skulle in på stå eller sittplats! Vi tog plats i en bar och förutom en tripp till catering för lite käk kom vi ingen annanstans, vilket betydde att man missade The Datsuns som var förband. När det väl var dags för Metallica tog jag plats bredvid ljud/ljus-bordet på ståplats. Man kände sig fortfarande sliten och det var svårt att koncentrera sig på konserten. Då det var Metallicas egna gig körde de ett par låtar mer än kvällen innan, de hade även bytt ett gäng låtar så det var skönt med en annorlunda setlista.

Efter spelningen samlades vi i baren. Vi hade hört att sista pendeltåget gick ganska snart men Simon och en polare till honom erbjöd sig att skjutsa oss tillbaks till vårt hostel. Ännu en annorlunda sak för Australien var att arenan var öppen ytterliggare ca 1 timme efter det att spelningen var över. På så sätt ville de undvika köer på parkeringen. När baren väl stängde och vi kom ut fanns det knappt någon kvar. Somnade direkt när vi kom "hem".

040120:
Day-off! Spenderade lite tid i Brisbane innan vi stack till flyget. Trots att Richard hade bokat in sig på samma flyg som oss hamnade han på planet innan. Medan vi andra satt och drack bira i väntan på vårt plan dök plötsligt Simon upp. Han ville berätta att han hade fixat så att han kunde komma ner till Sydney och göra nästa spelning. När vi väl kom till Sydney stod Richard där och snackade med en kille från Kanada, Mike. Mike skulle vara en och halv månad i Australien och skulle göra samma spelningar som oss, han hade varit i kontakt med Niclas. Efter detta möte hängde sedan Mike på vår turnéplan. Det blev en blöt kväll på en lokal pub.

040121:
Dagen gick till att gå runt i Sydney och göra de vanliga turistattraktionerna (Operahuset, Sydney Harbour Bridge, Circular Quay och The Rock), samt att försöka komma ihåg vad som egentligen hände kvällen innan. Även dagens spelning var Metallicas egna och inomhus. Samma upplägg som i Brisbane, öppen arena. Vi tog några öl efter det att dörrarna öppnat. Idag satte vi oss på sittplatserna som är precis bredvid scenen, lite svårt att se Lars ibland, men man kom verkligen nära Kirk och James. Detta var första spelningen då man verkligen kunde koncentrera sig. Skön setlista och bandet verkar ha riktigt skoj på scenen.

Att sitta/stå så nära scenen utan press är en lättnad, enda nackdelen är att man tror att öronen ska trilla av en när bomberna går av. Man får en bra överblick över vad som händer bakom scenen under en spelning, alla teknikerna som fixar med gitarrer, assistenter som springer med prylar, vad Kirk gör när han går av scenen osv. Efter spelningen drog vi på puben. Då jag skulle klättra uppför Sydney Harbour Bridge nästa dag höll jag mig nykter.

040122: Day-off! Eftersom jag inte var bakfull stack jag ut tidigt och gjorde stan. Klättringen var lätt men rolig och tog ca 3 timmar, fick med sig några sköna bilder hem. 15 minuter efter jag lämnade bron kom världens störtskur, jävla skönt att det inte kom medan man var på bron. Då det var Richards sista kväll i Australien drog han och jag ut och testade några pubar.

040123: Det tog en evighet med pendeltåget, som dessutom inkluderade ett byte, att komma ut till arenan för dagens Big Day Out-festival. Vi hade flyt som sprang på Erics flickvän som hade våra pass precis utanför arenan. Vi kunde därmed glida in på området direkt, första stopp: catering. Idag tog jag ut till en av de mindre scenerna och såg på Lostprophets spelning. Den var ok, lite tyngre tongångar än de flesta andra banden på festivalen. När jag kom tillbaks backstage fanns de andra inte där så jag plockade på mig lite frukt i catering och satte mig och slappade. Efter ett tag kom Niclas förbi och vi snackade lite. Lite senare satte sig en journalist och sångaren i Muse bredvid mig. De gjorde en intervju och sångaren skrattade och berättade för journalisten att bandet bara försökte köra sin grej och undvika alla mynt som personerna i de första två raderna framför scenen slängde på dem. Han kallade de för "angry 15-year old Metallica fans". Det var skitroligt att sitta backstage för man såg säkert många kändisar men man kunde inte peka ut någon, ännu mindre visste man namnet på någon eller vilket band de var med. En enda jag lärde mig namnet på var Fergie från Black Eyed Peas, som var skitsnygg. James och Kirk gled förbi för att göra en intervju. Före Metallicas spelning började det ösregna. Niclas fixade då så att vi kunde vara i ljud/ljus-tornet under konserten.

Skönt att slippa regnet. Man fick en bra överblick på publiken och hur de betedde sig. Vi fick även se hur Metallicas ljuskille blev fullständigt vansinnig på snubbarna som skötte spotlightsen. Han tyckte att de inte skötte sitt jobb och de fick en riktig utskällning efteråt. Vi hängde kvar en kort stund för att sedan ta pendeln tillbaks till stan. Det blev bingen direkt.

040124: Andra spelningen på samma arena så nu visste vi hur allt funkade och vi hade inte bråttom ut dit. Idag hade vi tur och hamnade på ett pendeltåg som gick direkt och som bara gjorde två stopp på vägen. Mycket bättre väder idag och jag spenderade en del tid på att gå runt på området och kolla in allt som fanns där. Lyckades se Drew Barrymore på långt håll backstage (hon är ihop med trummisen i The Strokes). Gick ut och kollade just på The Strokes några låtar. Helt ointressant men folket som var längre bak verkade ha roligt, sjöng och dansade. Som ni förstår hade man inte höga tankar om övriga band som var med på festivalen. Önskar att de hade haft lite roligare band som In Flames eller Mudvayne med istället.

Såg dagens spelning från området framför scenen. Stod en bit bak, man fick passa sig för alla som försökte ta sig in dit för de kom med full fart med minst en vakt i hasorna. Fick en tackling så jag vred knät, smärtade som fan men det gick som tur var över efter 10 minuter. Efter sista låten smet vi iväg direkt i ett försök att undvika allt folk som skulle till pendeltågsstationen och vi lyckades. Slapp köa och kom med första tåget som stod inne.

040125: Day-off! Dags att ta sig vidare till nästa stad, Melbourne. Ännu en gång blev vi lurade av kartan till vårt hostel. Efter incheckning blev det den vanliga planen: käka och göra någon pub. Dock var det svårt att hitta någon pub. Efter en sportsbar hittade vi slutligen ett schysst ställe där vi tillbringade kvällen och natten.

040126: Gick på stan ett bra tag. Idag var Australiens nationaldag så delar av stan var avspärrad och det var massa jippon. På eftermiddagen samlades vi vid puben igen och gick i gemensam trupp till rälsbussen som tog oss ut till Big Day Out-festival. Vi hade bestämt möte med Eric utanför ingången så det var smärtfritt att komma in på området. Gick förbi Der Lilypad fler gånger idag då man hade gått om tid. Denna scen var för de som älskar de tysktalande länderna i världen (Tyskland, Österrike och Schweiz). Allt gick i deras färger och kultur. Det var olidligt varmt och det blev inte bättre av att stor del av platsen framför de stora scenerna bestod av hårt packad sand. Snacka om grus i ögonen. För att komma undan solen spenderade man långa stunder i catering. Sprang på en scen sponsrad av Cat, visade sig att det var här de hårdare banden lirade. Kollade in ett band som hette Poison the Well, svårt att säga om det var bra eller inte men det var skönt med lite "dubbla" och bröl. Såg även dagens spelning från området framför scenen. Ganska ordinär spelning, vid det här laget kunde man festivalen och setlistan. Vi försvann redan under Enter Sandman för att undvika rusningen.

040127: Day-off! Ren turist idag, gjorde Melbourne Zoo och Melbourne Observation Tower. Gick tidigt till sängs. Lugnaste dagen på resan.

040128: Upp tidigt för idag skulle man på Australien Open i tennis. Jag hade kollat upp vilka som skulle spela och endast en svenska var i farten så jag kollade in henne match. Det blev en maratonmatch under den gassande solen men till sist vann svenskan efter det att motståndaren sträckt låret och knappt kunde springa. Efteråt gick jag och Bueto till dagens arena som bara låg 10 minuters gångväg bort. Här sprang vi omedelbart på resten av gänget. Då MetClub-båset inte var fixat hjälpte vi till att iordningställa det. Under tiden observerade vi att det fanns mängder med vakter som stod utmed staket som omgärdade området, en av killarna som skulle jobba med MetClub berättade att under en Pearl Jam konsert hade 2000 pers smitit in efter ha rivit ner delar av staketet. Senare under Metallicas spelning sker det även ett försök att riva staketet. Ett gäng vakter understöds av poliser på hästar och 5 minuter senare dyker 5-6 polisbilar upp. Försöket misslyckas och mot slutet av spelningen har ett 15-tal polisbilar placerats innanför staketet. Strax innan spelningen var över började det ösregna, vi tog skydd i catering.

040129: Day-off! Dags för Adelaide. Taxin släpper av oss på rätt adress men vi blir lite konfunderade, vart ligger vårt hostel? Det fanns ju bara en pub här. Ha, vi bodde ovanför en pub och en spritbutik (Australiens svar på systembolaget heter Bottle Shop, rakt på sak). När vi höll på och lastade av våra väskor på rummet dök en tjej upp och skulle checka in, det visade sig att hon var svensk och kom från Östersund. Då managern inte fanns på plats bads hon och Mike att stanna kvar tills hon dök upp. Vi tog plats på pubens uteplats i väntan på managern. När de väl var incheckade gjorde vi ett par andra pubar och det blev ännu en blöt kväll.

040130: Dags för sista spelningen för oss på den här turnén. Då Gerben skulle hjälpa till med MetClub, Eric skulle anlända sent på kvällen, skulle vi träffas tidigt ute vid arenan. Det var lättare sagt än gjort. Säkerheten var inte den bästa så jag lyckades komma backstage med de gamla BDO-passen. Efter ett tag dök Bueto och Gerben upp men ännu ingen Niclas. En stund senare springer jag på Niclas och han ger mig våra pass och matbiljetter till catering, då var dagen räddad. När vi kom in i catering visade det sig att det fanns en kille där från ett zoo och han hade med sig lite djur som man fick hålla. Efter käk gick jag upp och fick snart en giftig orm lagd om halsen. Sedan var det dags för en krokodil och till sist en ödla. Klart den coolaste saken som fanns med på BDO-festivalen. Mike och Cecilia kom även till spelningen och vi tog plats vid ett av öltälten och svepte några kalla. Stack sedan till catering för käk innan Metallica skulle gå på. Då kommer Gerben upp till mig och säger att Steven Wiig bjudit upp oss för att se konserten från scenen. Vi hamnade på Kirks sida och precis som spelningen i Sydney där vi hade platser precis bredvid scenen hade man bra blick över allt som pågick hela tiden. Skön avslutning på turnén.

040131-0201: Då var det över för den här gången. Efter 31 timmar på resande fot och bortslarvat bagage nådde man Sverige och vintern igen.

Summering av Newz-Fredde: Wow, tillbaks till den gamla goda tiden, flyga mellan gigen. 8 spelningar på 13 dagar är ett skönt facit. Tyvärr hade jag önskat mer tid för att exploatera Australien men det "riktiga" jobbet satte stopp för det. Får väl ta det nästa gång jag åker dit. Första turnén någonsin där man såg fram mot inomhusspelningarna. Big Day Out var en skön festival men scenen och ljudet sänkte kvalitén på Metallicas spelningar. Konserterna var annars bra överlag, har aldrig hört James snacka så mycket under konserterna som han gjorde i Australien. Dessutom har jag aldrig hört Metallica göra så många fel under en spelning som de gjorde i Australien. Roligast var när James sjöng Taken my soul, Taken my soul under One, istället för Taken my legs, Taken my soul på en spelning. Det verkade som de var på semester precis som vi.

Newz-Fredde vill tacka: Niclas S. (Metallica Crew) - som fixade pass till alla spelningarna
Eric N. (Metallica Crew) - som var vår mellanhand till Niclas
Steven "Snake" W. och Gio G. (Metallica Crew) - som såg till att vi fick allt vi pekade på :)
Original medresenärerna Gerben och Bueto
Medresenärerna Richard N. och Mike T.
Sheryl Crow och Texas

Summering av Bueto: Australien är nog lite överskattat i mina ögon. Visst det är ett trevligt land och så men det är lite av en dålig kopia av USA. Jag satsar hellre mina slantar till att åka över till USA en fjärde gång än att åka ”down under” igen. En bidragande orsak kan nog vara att det tog 21 timmar att flyga dit från London. Det var också ett hektiskt schema men det passar mig alldeles utmärkt. Metallica spelningarna var lite annorlunda än vanligt. James pratade på som aldrig förr och de gjorde en del små misstag. Första spelningen i Sydney så satt vi precis vid sidan av scen och när One gick igång var det en otrolig upplevelse. Man kände hur skinnet ryckte när bomberna small av. Fördelar: Lärde känna lite nytt folk inom Metallica sfären, men även en del mycket trevliga australiensare. Fick se en hel del städer. FEM laminat pass :) Nackdelar: Big Day Out var en riktigt stor besvikelse. Det var mest pop och hip-hop band som spelade där. I princip blev det hela en lång väntan på att Metallica skulle gå på. En annan stor nackdel var hostels. De var billiga men man fick sova där efter också.

Bueto vill tacka: Ressällskapet - alltid gött å vara iväg med Newz-Fredde. Kul och lära känna ”Big Kok” Gerben också.
Niclas S (Metallica Crew) - mannen tar hand om oss igen, en klippa.
Eric N (Metallica Crew) - bra jänkare som även han tog hand om oss.
Steve ”Snake” (Metallica Crew) - Lars assistent, go gubbe som fixade prylar åt MCS.
Gio (Metallica) - ordnade käk åt oss på alla konserterna.
Laura (US), Simon (AUS), Mike (CAN) - trevligt personer som åkte runt på en del konserter.



Bologna 2008
Erik Lyséns repotage från Bologna 2008 som ingår i serien "konsertminnen".

CIOM 2006
Erik Lysén, initiativtagare till projektet Cliff In Our Minds, var med i Småland när minnestenen till Cliff Burtons ära invigdes.

Dublin 2006
Jesper, Hedeby, MetMike och ErCaZ åker till Dublin Irland för att vara med om en trollbindande kväll med Metallica.

Australien 2004
Newz-Fredde och Bueto åkte ner till Australien och gjorde åtta spelningar.

Oslo 2003
Bueto har skrivit ner lite från resan till Oslo och de två spelningarna där.

Summer Sanitarium Tour 2003
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade tre veckor i USA där de gjorde åtta spelningar på SST2003-turnén.

Tyskland 2003
Vi var fyra stycken som åkte ner till Tyskland för att medverka på de första tre spelningarna på världsturnén.

Förhandslyssning av St. Anger
Vi var ett gäng som fick höra St. Anger hos skivbolaget, fem veckor före skivsläppet. Läs vad vi tyckte.

Swedish Sanitarium Tour 2000
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade en vecka i bil för att hinna med fyra spelningar i USA.

y2k
Läs om Hedebys turer i USA under milleniumskiftet.

Summer Sanitarium 1994
Läs om Freddes sommar 1994 då han följde Metallica hela tre månader.


© Copyright 1995-2009 Metallica Club Scandinavia