Förstasidan
  Nyhetsarkiv



  Medlemmar
  Diskografi
  Historia
  Ordlista
  Vem är vem?



  Turné 2008/2009
  Bilder



  Bli medlem
  Direktlänk



  Reportage
  Försäljning
  Om MCS
  Crew
  FAQ
  Kontakta oss
  CIOM
  TMCC
  Copyright


Swedish Sanitarium Tour 2000


Swedish Sanitarium Tour 2000 (av Newz-Fredde, Bueto och Hedeby)

Newz-Freddes dagbok från SST2000:
När Summer Sanitarium Tour först presenterades, i början av april, visste jag att jag inte skulle kunna åka över. Jag hade precis bytt jobb och hade ingen möjlighet att ta ut semester i juli. Man var lite besviken för Metallica skulle spela några riktigt stora och coola arenor. Dessutom fick jag mail från Tyskland, Holland, Frankrike, Schweiz, USA och Sverige där de frågade mig om jag skulle över på några konserter. Jag svarade att så var inte fallet och det visade sig att enbart ett par killar åkte över för deras spelningar på västkusten. När James sedan skadade ryggen och de annonserade att göra ersättningsgig föll det väl för mig, gigen skulle hållas under mina semesterveckor. Jag tog kontakt med de personer som hade hört av sig tidigare till mig och efter diskussioner var det bara Bueto och Hedeby som fortfarande kunde åka över. Vi bokade allt efter den första itinerary som släpptes. Det innebar Columbus (2:e aug), Atlanta (4:e aug) och Dallas (6:e). När vi väl hade flygbiljetterna i nävarna fick jag ett mail från Niclas där han skrev att man jobbade på nya datum och platser. Det blev ett nervöst dygn innan den nya itineraryn släpptes. Till vår besvikelse hade man vänt på turnén, nu skulle de börja i Dallas.

Lördag 29/7
Uppladdningen inför SST2000 skedde på en pub i Götet. 48 timmar tidigare hade vi fått den slutgiltiga itiniraryn och det var lite oroligt i vårt läger. Vi hade planerat in att spendera en och en halv dag i New York, dessutom hade vi kollat upp vad som hände i stan och det lutade mot en baseboll-match eller en konsert. Till slut bestämde vi oss att helt enkelt skippa New York och enbart plocka ut hyrbilen och börja köra mot Dallas. Vi drog hem tidigt för imorgon skulle vår turné börja.

Söndag 30/7
Vi fick skjuts till Landvetter och man hade fortfarande inte riktigt förstått att man skulle iväg. Första stopp var London och då vi hade rätt många timmar mellan flygen tog vi tåget in till stan. Där käkade vi middag och gick i affärer. På flyget till USA hade vi tur och fick bra platser med gott om ben utrymme. Kollade in The Whole Nine Yards (Bruce Willis) och American Beauty på planet. Väl framme var det inga problem med immigration eller tullen, däremot tog det en mindre evighet innan hyrbils-bolaget kom och hämtade oss. Killen rabblade upp en massa bilmärken och modeller som vi kunde välja mellan, jag sa att jag inte hade någon aning om någon modell så han gav oss den han ansåg vara den bästa. Min första tanke när jag såg bilen var att den får vi byta, den var stor som ett slagskepp. Vi behöll bilen och nu var klockan nästan midnatt. Det var dax att ge sig av mot Dallas. Vi hade en körsträcka på 265 mil framför oss och strax under 3 dygn på oss att avverka den.

Måndag 31/7
Jag fick 30 minuter sömn denna natt, fördelen var att vi avverkade sträckan ner till Memphis (181 mil). Enbart ett fåtal stopp för bensin och käk gjordes på hela dagen. Checkade in på ett motell när vi anlände staden. Jag föll till sömns direkt.

Tisdag 1/8
Kom upp tidigt och redan klockan 8 var vi på Graceland. Lyckades på så sätt komma med en av de första rundturerna. Jag hade varit där 3 år tidigare men tyckte att de andra borde få se stället också nu när vi ändå var i staden. Efter ett par timmari Elvis lya var det vägen som gällde igen. Resten av dagen spenderades i bilen och vi anlände Dallas på kvällen. Fan, vad skönt. Inga problem på hela sträckan och vi var ute i god tid.

Onsdag 2/8 (Dallas - Starplex Amp)
Äntligen första spelningen. 5 minuter efter vi anlänt Starplex träffade jag på Eric (assisterade Toby med MetClub denna sommar) och han ser till att jag kommer i kontakt med Niclas. Medans jag väntade på Niclas kom först Gio (security) och sedan Patrick (tour manager) förbi, båda stannade till och hälsade. Patrick var inte så förtjust i min Newcastle tröja. Sedan gick jag och Niclas ut till Bueto och Hedeby på parkeringen. Efter ett par bärs stack vi in på arenan. Niclas ville att någon av oss skulle videofilma konserten och Hedeby ställde upp. I väntan på att Metallica skulle gå på scenen blev det några fler öl. Strax innan konserten skulle dra igång eskorterade Niclas oss till mixerbordet. Filmingen skedde precis bakom Big Mick. På den här turnén hade Metallica med sig 2 skärmar som hängde på varsin sida av scenen. När det ökända introt, Ecstacy of Gold, drog igång visade man även scenen från filmen (Den gode, den onde och den fule) på skärmarna. Sedan drog man igång den bästa setlista jag någonsin hört med Metallica. De skulle bara bytt ut Nothing Else Matters mot Bleeding Me eller Outlaw Torn så hade den varit perfekt. Seek and Destroy fick igång publiken och det var skönt att få höra Fade to Black igen. Under Fuel körde man delar av musikvideon på skärmarna. I början av No Leaf Clover fick man se symfonin på skärmarna. Master/Sanitarium medleyt var fräckt. Fy fan vilken skillnad det var att få höra I Disappear live jämfört än på singel, den är så mycket bättre live. Dessutom körde man musikvideon på skärmarna under låten, det förbättrade intrycket också. Avslutnings-medleyt med Last Caress/So What/Die Die My Darling var sådär. De kortade ner Caress och So What medans man körde hela Die, man vill ju höra de fullständiga låtarna men ok. Konsertern varade i 2 timmar. Niclas hade ordnat After-Show till oss och där fick vi träffa Jason. Han nickade igenkännade när han såg mig och frågade hur det var. De andra fick lite saker signerade. Sedan blev det motellet och sömn.

Torsdag 3/8 (Dallas - Starplex Amp)
Vi tog det lugnt innan det var dags för bira på parkeringen igen. Jag försvann in på arenan för att leta efter Niclas, efter 90 minuter dök han upp och han bara sa att jag skulle hänga på till Pre-Show. Ok tänkte jag, då kan jag säga till honom att de andra är på parkeringen. Sedan såg jag inte Niclas på 45 minuter. Plötsligt kom han in med Jörgen och Hedeby. Hedeby hade stött på Niclas precis utanför backstage. Idag kom James och Jason ut. Roligast var att James dök upp eftersom det var hans födelsedag, då kunde man önska honom grattis på födelsedagen. Idag såg vi konserten från gräset, då får man bra perspektiv på publiken och stämningen på arenan. De körde exakt samma setlista. Enda undantaget var när crew och bandmedlemmar överöste James med gräddtårtor under Enter Sandman. Lars kom sedan ut med en skylt där det stod: Happy Birthday James. Sedan sjöng publiken Happy Birthday för James. Efter konserten blev det motellet och sömn för imorgon var det vägen som gällde.

Fredag 4/8
Ännu en dag i bilen. Det är 130 mil mellan Dallas och Atlanta. Utan problem anlände vi motellet halv tio på kvällen.

Lördag 5/8 (Atlanta - Lakewood Amp)
Efter frukost på Waffle House tog vi tunnelbanan in till centrum. Där flummade vi runt ett par timmar, gjorde inget speciellt men såg CNN, Olympiska parken och Coca-Cola. Innan vi drog till arenan gjordes det sedvanliga stoppet för att fixa öl. Väl på parkeringen fick vi snabbt nya vänner, denna gång ett gäng killar från South Carolina. Amerikanare fattar aldrig hur man kan åka ändå från Sverige för att se Metallica i USA. Idag blev det ordentligt strul med att komma in. Efter jag blivit nekad inträde stötte jag på Tim (gammal polare från Detroit) som också hade VIP-pass. Han råkade ännu värre ut, en snut plockade åt sig hans pass när han försökte gå in. Dock såg en crew-medlem det hela och lyckades sedan få tillbaks det långt senare på kvällen. Vi fick båda fixa fram biljetter på svarta marknaden. Som tur var fanns det gott om biljetter, jag fick min för $5. Lyckades inte hitta de andra när jag väl var inne. Vi möttes upp när det var dags för After-Show. De hade fått tag på ett par trevliga flickor. Efter Jason dykt upp, som vanligt, stack vi (MCS, brudarna, Tim och hans polare Dave) ut i Buckhead. Där finns en riktigt röjar kvarter med ett större antal pubar och nattklubbar. Många öl blev det och alla hade skoj, mest Bueto, tror jag?

Söndag 6/8 (Atlanta - Lakewood Amp)
Kvart över elva vaknade jag, då hade vi 45 minuter på oss att utrymma rummet. Vi klarade det utan problem. Det blev ett gäng malls för det var sista chansen att köpa på sig skräp inför hemresan. Anlände arenan precis innan de öppnade dörrarna. Lyckades stöta på Eric utanför arenan och han fixade in oss. Satte oss ganska nära ingången för att kunna kommentera folket (framför allt brudarna) som kom in. Plötsligt ropar Niclas över walkie på mig och jag mötte upp med honom i catering. Vi tog oss ett snack och jag snikade lite dricka från kylskåpet. När det var dags för COC gick vi och kollade dem, idag kom ju James ut under en låtarna. Annars tyckte jag inte att COC var så bra, de passar nog bättre på en mindre och mörk klubb. Tillbringade kvällen på gräset och när det bara var några låtar kvar började vi dra oss mot utgången. Stötte på Tim och han berättade att COC ska komma ut under medleyet. De var med på Last Caress och det var ganska coolt framförallt eftersom Lars hade gett upp sina trummor. När konserten var över var vi tvungna att sticka direkt för vi hade en tid att passa nästa dag i Dallas.

Måndag 7/8
Efter enbart 40 minuters sömn nådde vi Dallas vid middagstid. Vårt plan till Europa gick halv tre så allt hade gått enligt planerna. Hemresan gick utan problem förutom att de nästan vägrade att servera mer öl till Bueto och Hedeby, flygvärdinnorna var rädda att de inte skulle palla trycket :)

Summering:
4 konserter på 5 dagar. Låter suveränt om det inte hade varit för allt jävla körande. Vi gjorde sammanlagt 610 mil på 8 dagar. Kan bara komma på 2 bra saker med denna turné: setlistan var nog den bästa jag hört genom alla år och att Tim dök upp in Atlanta. Annars måste jag nog säga att det var den sämsta mini-turné jag varit med på. Inget ont om mina medresenärer för de är toppen och vi hade jätteroligt ihop. Utan det är nog för att jag är bortskämd med att det alltid händer något annorlunda när man är ute på turné med Metallica men denna gång var det ganska dött. Nu hade jag varit i bägge städerna och på bägge arenorna tidigare så det drog nog ner intrycket. Hade varit coolare om man hade fått de där timmarna i New York. Dessutom innebar ändringen av dagarna att jag missade End of Tour-festen, nu hölls den i Lexington istället för i troligen Dallas.


Buetos plus och minus om SST2000:
PLUS:
Det som var bra med resan var givetvis konserterna, pre- och after-showerna. Men jag gillar även typ när vi satt på planen och i bilen när vi tjöta skit å hade kul. Graceland är en grej som är fräckt att ha varit med om. Sen tycker jag det var jävligt ballt att Tim kände igen mig från förra gången (Detroit) det gillade jag skarpt. Nåt som är förbannat coolt är när man förfestar på parkeringen, det blir en speciell stämning då och så tjötar man skit med en massa folk. Givetvis var det lite trist att vänta på konserterna men när man väl var inne var det ju värt all väntan. Jag tyckte att I Dissapear, Master/Sanitarium och Battery var dom bästa låtarna på setlistan. Bra att Metallica hade de där video-skärmarna på sidan av scenen. Sen är det ju maxi tufft att få träffa James en gång och Jason tre ggr. Jason kände till och med igen oss, det var tufft hähä. Jag gillar även den lilla slappheten som fanns med under hela resan, man visste inte så noga vad som skulle hända härnäst. Sånt är coolt. Ett jävla plus var u BILEN hähä, den var grymme stor :)

MINUS:
Det som var lite mindre bra var ju att det blev så jävla mycket tid i bilen. Att vi inte fick ändra flygdestination för British Airways, det var lite sniket. Sen gillar jag inte frukosten på McDonalds hehe.


Hedebys dagbok från SST2000:
Söndag 30/7
Drog iväg till Arland rätt tidigt och tog en fika innan vi lämnade vårat hemland. Vi mellanlandade i London och bytte även flygplats. Vi hade väl ca 4 timmar på oss innan planet till Staterna skulle gå så vi stack in till London en sväng (Picadilly Circus). Vi käkade pizza buffé och kollade i en skivaffär och en sportaffär innan vi stack ut till Heathrow igen. Vi kom väl till NY ca 22,30 på kvällen den 30:e och satte igång med att få tag i en tjomme som kunde köra oss från flygplatsen till det ställe där vi skulle hyra bilen, men dom jävlarna kom ju aldrig. Efter 3 samtal och ca 1 ½ timme senare när vi stog ensamma kvar på den annars helt kaotiska lilla vägsträcka utanför flygplatsen så kom det en typ i minibuss och plockade upp oss. Vi fick nog den största personbilen i hela USA, den var fan helt enorm. Men det var ju iof bra eftersom vi nu, med facit i hand, skulle åka ca 600 mil. Så nu var det ju bara att bju bilen, vi fick ju lov att vara i Dallas senast den 2:a augusti.

Måndag 31/7
Vi körde i ett blås (Fredde sov väl ca en halvtimme) till Memphis ca 180 mil och kom fram dit 19 på kvällen. Vi tog in på ett Motel 6. Jag och Jörgen tog ett bad i den svettiga pool som dom hade där men det var förfärligt skönt efter nästan 20 timmar i bil. Sen stack jag och Jörgen till BK och svullade i oss ett fett meal, när vi kom tillbax till rummet sov Fredde redan.

Tisdag 1/8
Vi steg upp i ottan för vi tänkte att vi skulle hinna hem och hälsa på Elvis en sväng innan vi skulle vidare till Dallas. Vi gjorde en rundtur i Elvis hem där man fick se allt från hans rum med möbler till alla guldskivor, scen kläder och graven där ”the King” vilar. Efter att ha sagt hej då till Graceland och allas vår Elvis så var det dags att hitta the road again. Vi kom fram till Dallas ca 18 och tog återigen in på ett Motel 6. Jag och Jörgen tog ett dopp i poolen medan Fredde kollade in hur det hade gått på sportsidan i USA. När vi var klara med våra sysslor så stack vi och kollade var arenan (där Metallica skulle spela) låg så vi lätt skulle hitta dit dan efter. Ett par Coors light och ett tappert försök att få tag i mer bärs i ett sk. ”dry county” var det dags att knyta sig så man skulle orka med ”the big day” dan efter.

Onsdag 2/8
Vi drog till ett shopping mall på förmiddagen och kollade in lite affärer och sen så käkade vi lite mat och inhandlade ett tolvpack med Bud, 2 ispåsar och en kylbag, nu var vi redo för den stora kvällen. Strax efter att vi parkerat bilen och fixxxat i ordning kyllådan och klämt i oss ett par bärs så stack Fredde iväg för att kolla om han kunde hitta Niclas så vi skulle komma in. En stund senare så kommer Fredde och Niclas till bilen och vi snackar lite innan jag och Jörgen får varsitt Working Pass och det är dags att gå in. Vi får veta att vi ska filma konserten åt MetOnTour och bestämmer möte med Niclas vid Metclub´s bås ca en kvart innan COC skulle gå på, men ingen Niclas dyker upp så vi klämmer ett par bärs vi lyckats smugga in och jag kollar lite COC. När jag är på väg tillbaka till Jörgen och Fredde så träffar jag på dom och vi ska träffa Niclas vid mixerbordet ca en halvtimme innan Metallica ska upp på scen. Jag filmar hela konserten, medan Fredde och Jörgen sitter och glassar inne vid mixerbordet tillammans med Big Mick och några andra tjommar. Efter giget så drar vi till aftershowen, efter en lång väntan kommer äntligen Jason ut och han signar grejjer och folk fotar. Jag gav Jason två skivor som ett par polare till mig (Without Grief) spelat in och han tackar och signar en setlist jag fick av ljuskillen. Jörgen tar ett kort på mig och Jason. När allt är över så står vi och hänger lite backstage och Niclas kommer fram till oss och säger att crewet och bandet ska till Panteras krog och festa till det lite så vi kunde ju dra dit om vi hade lust, men vi är rätt trötta så vi bestämmer oss för att dra hem till rummet och sova lite det är ju trots allt en dag i morgon med.

Torsdag 3/8
Än en gång så klämde vi några shopping mall´s och en bit mat och sen var det dags att dra till konserten. Vi stannade på ett drug store och inhandlade lite bärs och is och begav oss till arenan. Vi ställde bilen på VIP parkeringen efterssom Fredde hade sitt VIP pass med sig och började ladda kylboxen, denna gång med Miller. När vi skulle gå och sätta oss på ett bra ställe i skuggan så började en vakt gnälla och vi blev tvungna att flytta på bilen. När vi hade ställt bilen på ett nytt ställe så tog vi vårat pick och pack och satte oss under ett träd och sprättade en öl. Jag och Jörgen tände våra nyinköpta cigarrer. Vi satt och glassade i den enorma hettan ett tag innan Fredde stack iväg för att hitta Niclas så jag och Jörgen skulle komma in. Efter 2 timmar blev vi lite oroliga, COC hade börjat spela och vi satt fortfarande på parkeringen, så jag bestämde mig för att gå och kolla om jag kunde hitta Fredde eller Niclas. Precis när jag kom utanför backstage ingången kom Niclas ut och han gav mig två pass och sa att du har 8 minuter på dig att vara tillbax här med Jörgen, så jag kutade iväg och grabbade tag i Jörgen och vi skyndade iväg till Niclas. Han eskorterade in oss direkt till Pre-showen där Jason var i full gång med att singera och fotas. Vi ställde oss vid Fredde som hade stått där inne ett bra tag och också han väntat på Niclas. Tillslut så kom Jason till oss och han singade mitt visitkort. Fredde tog kort på honom, mig och Jörgen. Sen efter ett litet tag efter Jason hade dragit så kommer Jaymz in genom dörren och det blir ett fett jubel innan han börjar att glida runt till alla fans. Jag säger grattis på födelsedagen till honom och han tackar och signerar min setlist och pass. Fredde tar en bild på Jaymz och mig. Nu var det dags för en bärs innan spelningen börjar, vi drog upp till gräset där vi skulle stå och kollade in lite brudar och drog i oss bärsen och snart var det dags för den andra spelningen på ”Swedish Sanatarium Tour”. Efter Enter Sandman så börjar dom slänga tårta på Jaymz och hela publiken stmmer upp i allsång ”Happy Birthday” ljuder så ljuvligt i luften. Vi struntade i aftershowen och drog hem och slaggade istället, det skulle ju bli en lång resa dagen efter.

Fredag 4/8
Vi studsade upp som pigga nötskrikor och checkade ut från motellet. Brände iväg med våran lilla bil mot Atlanta vid ca 9 tiden. Efter ca 13 timmar i bil så kom vi äntligen fram till Atlanta. Jag och Jörgen klämde en typ hamburgertallrik på Waffle House och sen var det dags för sängen.

Lördag 5/8
Vi stack in till Atlanda och flöt omkring lite och kollade in CNN och OS-parken och jämförde våra hand storlekar med ett gäng kändisars som var avgjutna i väggen vid Planet Hollywood. Sen var det dags för stoppet där vi inhandlade lite dryck så vi skulle klara tiden på parkeringen. Vi ställde oss på VIP parkeringen och började smutta lite på ölen.Fredde stack iväg för att hitta Niclas och den här gången gick det bra, vi väntade typ bara en 40 minuter innan vi såg en liten Fredrik komma en bit bort på parkeringen. Han hade träffat Niclas och bestämt träff utanför backstage ingången så han kunde eskortera in oss, han hade slut på Working pass så jag och Jörgen fick ett varsitt After-show pass istället. Vi väntade och väntade i vanlig ordning och tillslut så drog Fredde in igen för att kolla var killen höll hus. Jag och Jörgen höll på att vänta ihjäl oss när äntligen Nicke kom ut, och vi drog in till arenan. Niclas sa att Workingpassen var slut men att vi skulle sätta på oss dom här istället och slängde fram två After-show pass så det skulle se ut som vi hade biljett. Nu hade vi två pass var! Vi försökte hitta Fredde men det var ju som att hitta Fredde bland alla andra på konserten, vi frågade Toby om han hade sett Fredde men det hade han inte. Vi hängde ett tag vid Metclub´s bås men tillslut så gav vi upp. Vi ställde oss på gräset och böjade snacka med ett par brudar lite och efter spelningen så tyckte vi att dom kunde ju få våra extra pass så vi gav dom ett varsitt och dom blev jävligt glada. Vi stack ner dit man skulle samlas innan vi skulle gå in och då träffade vi Nicke och presenterade brudarna och sa att vi hade gett vårat extra pass till dom och han tyckte vi gjorde rätt! Vi träffade även Tim en kille som känner Fredde och som vi träffade i Detroit på nyår. Tillslut kom även Fredde och sa att han hade gått ut till oss men vi hade ju redan gått in då och när han skulle in igen så kom han inte in, det visade sig att Korn hade fått tag i ett Vip pass och kopierat upp ett antal fejk pass och delat ut till vänner och bekanta. Så Fredde fick lov att köpa en biljett för att komma in så han var lite purken när vi träffade honom. Även Tim hade blivit nekad och dom tog hans pass men han fick tillbax det senare. Vi satt och väntade ett tag och snackade lite innan Jason kom. Han gjorde det han skulle och när han kom fram till oss så tittade han upp och gjorde en grimas och ungefär som han tänkte ”är ni här igen”. Jag tog ett kort på brudarna och Jason, sen tog Tim kort på mig, Fredde, Jörgen och Jason. Han signerade mitt After-show pass och än engång så var det slut på det roliga trodde vi, men Tim kom med den skojiga idén att vi drar in till Atlanta och drar ett par bärs. Vi var ju inte sena med att hålla med om att det var en alldeles utmärkt idé. Vi var på två olika ställen och sen var det dags att dra hemöver. Vi sa hejdå till brudarna och Tim och hans kompis och styrde kosan mot motellet.

Söndag 6/8
Vi checkade ut från motellet och gjorde våran sedvanliga ritual fast den här gången så blev det sportdryck istället för bärs vi hade gått och blivit nykterister. Närå det var så att vi skulle precis hinna se spelningen och direkt efter den så fick vi lov att dra iväg mot Dallas igen om vi skulle hinna med vårt plan hem. Vi stack direkt och letade efter Nicke men vi träffade på Eric, en kille som jobbar åt Metclub, och han hade ett varsitt pass till mig och Jörgen. Sedan var det bara att knalla in. Den här gången hade dom inte öppnat portarna än så vi fick lov att hänga vid Met-båset tills de öppnade. Jörgen berättade lite rövarhistorier och vi delade på några cola som Fredde plockat åt sig när han var och snackade lite med Niclas i catering. Jag och Jörgen klämde en körv och sen var det dags att inta position, vi tänkte kolla lite på COC. Jaymz kom ut och lirade en låt med COC men efter ett par låtar till så tröttnade vi och gick och spanade in lite brudar istället, det kändes därimot helt rätt. Vi kollade på spelningen och hade bestämt oss för att vi skulle vara redo att hitta the Road Again direkt efter Die die my darling. Vi gick in vid sittplatserna (som vi kunde göra med våra working pass) för Tim hade hört att Pepper från COC skulle komma in och spela med Metallica i slutet. Mycket riktigt så var han med när dom spelade Last Caress. När Lars slog sista slaget på trummorna så sa vi hejdå till Tim, bad han hälsa till Niclas och sedan stack vi iväg till bilen. Nu var SST slut för oss och vi var mycket nöjda med spelningarna! Vi satt fast på parkeringen ett tag innan flaskhalsen släppte och vi kunde ta oss ut på stora vägen. Vi stannade så Fredde fick sova lite på en ”rest area” och en timme senare så var det bara att bränna vidare.

Måndag 7/8
Vi kom fram till Dallas och flygplatsen vid ca 13 tiden, lämnade igen bilen och tog bussen till terminalen. Vi spanade in lite brudan medans vi väntade på att insläppet till planet skulle sätta igång. Väl på planet var det bara att sätta sig till rätta och vänta till vi hade nått 10000m så vi kunde få in något drickbart och en matbit.

Tisdag 8/8
Vi landade i London och bytte plan. Jag var helt slut så jag sov hela den resan från London till Gbg. När vi kom till Landvetter tog vi bussen in till stan och vinkade av Fredde som hade lite bråttom och vi konstaterade att det hade varit en mycket gemytlig resa och att det här får vi göra om.

Plus:
Resesällskapet! Att få se Metallica igen är ju aldrig fel särskilt i Staterna där är en helt annan stämning. Coolt att höra I Dissapear live. Att jag filmade hela första spelningen åt Metclub/Metontour. Alla Aftershows och Preshowen, att träffa Jason men framför allt att träffa Jaymz på hans födelsedag! Stor bil med tanke på alla mil! Att svänga förbi Graceland och kolla in hur Elvis hade bott. Gratis öl på planen. Att få se 4 istället för 3 spelningar.
Minus:
Att vi skulle behöva tillbringa så mycket tid i en biljävul. Att det ska behöva att ta 30 minuter att få fram tre meal påMc Donalds när det inte är en enda framför en i kön. Väntan utanför innan vi kom in på arenorna, men som sagt var det gick över rätt fort. Väntan på JFK innan det kom någon för att ta oss till hyrbils stället.

Alla tre vill tacka:
Niclas, Toby och Eric (MetCrew)
Tim (Detroit, USA) och Dave (Atlanta, USA)




Bologna 2008
Erik Lyséns repotage från Bologna 2008 som ingår i serien "konsertminnen".

CIOM 2006
Erik Lysén, initiativtagare till projektet Cliff In Our Minds, var med i Småland när minnestenen till Cliff Burtons ära invigdes.

Dublin 2006
Jesper, Hedeby, MetMike och ErCaZ åker till Dublin Irland för att vara med om en trollbindande kväll med Metallica.

Australien 2004
Newz-Fredde och Bueto åkte ner till Australien och gjorde åtta spelningar.

Oslo 2003
Bueto har skrivit ner lite från resan till Oslo och de två spelningarna där.

Summer Sanitarium Tour 2003
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade tre veckor i USA där de gjorde åtta spelningar på SST2003-turnén.

Tyskland 2003
Vi var fyra stycken som åkte ner till Tyskland för att medverka på de första tre spelningarna på världsturnén.

Förhandslyssning av St. Anger
Vi var ett gäng som fick höra St. Anger hos skivbolaget, fem veckor före skivsläppet. Läs vad vi tyckte.

Swedish Sanitarium Tour 2000
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade en vecka i bil för att hinna med fyra spelningar i USA.

y2k
Läs om Hedebys turer i USA under milleniumskiftet.

Summer Sanitarium 1994
Läs om Freddes sommar 1994 då han följde Metallica hela tre månader.


© Copyright 1995-2009 Metallica Club Scandinavia