Förstasidan
  Nyhetsarkiv



  Medlemmar
  Diskografi
  Historia
  Ordlista
  Vem är vem?



  Turné 2008/2009
  Bilder



  Bli medlem
  Direktlänk



  Reportage
  Försäljning
  Om MCS
  Crew
  FAQ
  Kontakta oss
  CIOM
  TMCC
  Copyright


Summer Sanitarium 2003


Summer Sanitarium 2003 av Hedeby
Redan när de första datumen för USA turnén blev klara så bestämde vi oss för att vi skulle åka över för att försöka se så många spelningar som möjligt. Ju mer turnén närmade sig ju mer passade det våran tänkta resrutt.

Allt slutade med att vi bestämde oss för att ta en kombinerad semester och Metallica-turné som skulle vara i tre veckor. Vi skulle flyga till New York, hyra en bil där och åka direkt till Detroit. Därifrån skulle vi åka runt på östkusten och se nio av de 10 första spelningarna på SST 2003. Vi startade från Arlanda på morgonen den 2/7 och skulle mellanlanda i Amsterdam för att därifrån ta oss till NY. Flyget blev dock så pass försenat så vi missade vårat flyg med ca fem minuter. Det hela slutade med att vi bokade om resan och den här gången blev slutdestinationen Detroit istället. Det var ju i och för sig bra med tanke på att det var dit vi skulle på en gång när vi väl var i USA. Vi fick lov att boka om våran bil, men det var lätt fixat (Internet). Däremot fruktade vi för att våra väskor inte visste lika mycket som vi och därför skulle åka till NY utan att ana någonting... Japp! Väl framme i Detroit så var våra väskor borta, och inte nog med det så fastnade jag i någon jävla kontroll där tre stycken vakter letade igenom mitt handbagage väldigt grundligt och lekte någon jävla Jeopardy med mig om vad jag gjorde där, vart jag skulle bo o s v. Efter ett jävla tag så fick vi äntligen våran hyrbil och vi kunde styra kosan mot Tim, en polare vi skulle slagga hos i Detroit och han skulle även åka med oss på de första fyra spelningarna. När vi kom fram till Tim så var han på rehersal med Metallica i Silverdome och Niclas lika så, så vi gick I princip och la oss på en gång. Nästa dag visade sig bli händelserik. Vi stack ner på någon festival i Downtown och väl där ringde Niclas och ville ha hämtning å det ställde vi naturligtvis upp på. Vi åkte och hämtade upp honom och passade på att gå en rundtur i det stora huset som Niclas hade slaggat i och ta en kall öl i köket i väntan på att Nicke skulle hitta alla sina utspridda saker. På kvällen grillade vi lite korv och Niclas och Erik (metclub) dök upp och tog del av den fantastiska måltiden. Det var meningen att vi skulle dra och kolla på In Flames nere i Downtown, men efter att fått höra att det var i ett av Amerikas farligaste områden bestämde vi oss för avstå.

Fredag och nu var det äntligen dags för första spelningen och förväntningen och humöret var på topp. Efter ett par coors light på parkeringen utanför Silverdome stack Fredde iväg för att träffa Niclas och efter ett tag kom de åkande i en golfbil och tvärnitade framför två förväntansfulla killar (Jag och Jörgen). Hur skulle vi komma in på alla spelningar var den stora frågan?? "Jag har fixat dom här till er" sa Niclas och hivade fram tre laminerade V.I.P pass åt oss!! Lyckan var total och jag svepte en öl i all hast så jag nästan fick en kallsup och andnöd. Vi drog in till arenan med våra nya presenter VÄL synliga... Jag och Jörgen hittade ett rum där det stod en vakt utanför, vi ville testa våra nya presenter så vi visade upp passen och blev väldigt väl mottagna. Nere i ett stort rum med AC fanns de en gigantisk barbeque buffé och eftersom vi var utsvultna så tog vi en liten munsbit innan vi skyndade iväg för att leta på Fredde och Tim. Tim hade hittat det så kallade "Rubber Roomet" som vi hade hört mycket gott om. Vi gav oss iväg för att kolla vad det kunde vara för spännande rum. Gratis öl, plockmat, läsk, vatten mm och biljardbord, pingisbord, datorer, flipperspel, airhockey bord AC mm mötte oss i "tältet". Vi avnjöt ett par iskalla öl innan vi gick ut för att ta plats för kvällens höjdpunkt... Efter att sett Metallica tre gånger i Tyskland tidigare i sommar var förväntningarna höga på såväl spelningen som setlistan. Metallica gav gärnet redan från start och setlistan innehöll inga större överraskningar förutom Fuel som var en välkommen gäst i den gudomliga setlistan som spelades upp i Silverdome. Efter en helt skitbra spelning och ett gäng med öl blev det dags för att bege sig hemåt och få lite sömn. Nu var det dags för Toronto där nästa spelning skulle äga rum. Vi träffade på en polare till Tim som hette Dave som också skulle på spelningen. Vi kollade in staden lite och sen gick vi till arenan. Fredde hade talat om att Fred Durst gjorde en rätt cool sak i Detroit så jag hängde på honom för att kolla in Limp Biskit lite. Han gick bak till den sittande publiken och ställde sig där och sjöng en cover med The Who "Behind blue eys" (Jävligt bra). Det kom att bli en bit i Limp Biskit spelningen som jag och Fredde inte missade i fortsättningen.

Ljudet var inte det bästa i Toronto så det drog ner helheten av spelningen, men var ändå en jävligt bra konsert. Setlistan var densamma som i Detoit och kom att förbli densamma hela turnén. Men efter att ha frågat Niclas om varför så förstod vi lite bättre. Det hade med det pyrotekniska och ljuset att göra. Efter spelningen drog vi och kollade in ett ställe där Metallica skulle sitta och bli intervjuade och senare visas på tv. Det var jävligt mycket folk utanför, men vi fick oss en skymt av grabbarna och Lars skrev lite autografer innan de försvann i folkvimlet. Sen drog vi hem till Dave och sov ett par timmar innan den långa resan dagen därpå till, Boston. Arenan Gilette Stadium var alldeles nybyggd och fruktansvärt stor, vi parkerade bilen på VIP parkeringen och gick till "tältet" och tog en kall öl. När vi stod och kollade på Limp Biskit så kom Rob ut precis där vi stod för att hämta in några tjejer och jag frågade honom efter en autograf. Men! Pennjäven fungerade inte så där stod jag besviken med en pennjäveln i handen och kände mig ganska värdelös... Under Metallica konserten så Passade jag och Fredde på att gå upp längst upp på sittplats läktaren för att ta några bilder och kolla på den fina utsikten. Det var en jävligt bra spelning och det var rätt kul att gå runt och kolla ifrån lite olika ställen. Spelningen var jävligt bra och det var kul att det var utomhus. Sen drog vi hem till Tims polare Dave (en annan Dave) och la oss för lite sömn. Nu var det äntligen dags för spelning igen, efter ett par dagars Day off, och den här gången var det i New York, eller rättare sagt i New Jersey. Vi träffade på Niclas syrra Susanne och hennes man Patrik. När jag och Fredde gick en sväng backstage träffade vi på Gio (Metallicas säkerhetsvakt) och Fredde böt ett par ord med honom. När vi stod inne i tältet kom Rob in en sväng, och den här gången fungerade min penna!! (Och tack Patrik för 1 dollarsedeln) Vi träffade även på Tims polare Charlie som bankar skin i Anthrax som precis kommit hem ifrån deras Europaturné. Vi hängde lite med honom och Tim innan vi tog plats för Metallica spelningen. Jag, Jörgen, Susanne och Patrik stod och kollade på spelningen tillsammans men Patrik och Jörgen turades om att springa in i tältet för att hämta öl. Efter spelningen var det meningen att Niclas skulle åka med oss ner till Atlanta men det blev ändrade planer och vi drog nästan direkt för att försöka komma till Atlanta i tid dagen därpå. Detta för att kanske kolla på In Flames som skulle spela där. Niclas hade fixat så vi stod på gästlistan på In Flames, så vi drog till Niclas hotellrum för att hämta upp honom. Jag fick "jobba" lite... Leta reda på en bra snutt från spelningen i NY som skulle upp på Metontour och Jörgen fick äran att göra en videointervju om vad han tyckte om spelningarna och lite andra grejer. In Flames var jävligt bra och efter deras spelning så blev vi medbjudna till deras buss för en öl eller två. Vi satte där och lyssnade på musik och drack öl och hade allmänt skoj innan vi bestämde oss för att det kanske var bäst att dra hem över. I Atlanta och Turner Field var det svårare att komma in i rubber roomet för man behövde speciella pass. Men tomten (Niclas) fixade biffen och vi tog en kall öl och jag och Jörgen spöade sångaren i Mudwayne och någon tjej i biljard. Sverige - USA 1-0. Jag stod med två tjejer och kollade på spelningen och Jörgen kom fram ibland och visade hur man röjer... Än en gång var det ett laddat Metallica som gjorde kvällen fullständig. Efter det så började vi resan ner mot "Sunshine State" (Florida) och Orlando som var vårt nästa mål.

I Orlando och Citrus Bowl var det inte så lätt att komma in. Ingen förstod vad vi hade för pass och vi blev bara slussade mellan olika ingångar. Till slut tröttnade vi och letade på backstage ingången och där var det minsann inga problem att komma in. När jag gick och strosade lite på backstage området mötte jag James och Gio och några galna fans började skrika på honom. Han vinkade lite med handen och försvann bakom ett toalett "hus". Coolt tänkte jag och strosade vidare. Jag såg även Rob ett par gånger och lite senare såg jag Kirk när han var på väg till "meet and greet". Idag var det Metallicatätt på backstage området. Jag stod även och slöade lite utanför tältet när jag hörde en bekant låt, Metallica var i baracken bredvid tältet och värmde upp innan spelningen med Battery och jag stod utanför och diggade lite. Precis innan Metallica spelningen, när jag var på väg ut till ståplats, så kom Rob och Kirk åkande på en golfbil och stannade precis bredvid mig innan de gick upp på scenen. Idag var James på ett strålande humör och skämtade och såg ut att ha välldigt roligt. Han undrade bl.a om en kille som stod längst fram utklädd till en tomte hade några klappar med sig. Efter konserten när jag, Fredde och Jörgen stod och velade om vi skulle ta och åka hemöver så kom Rob gående och stannade och snackade lite med oss, det var rätt coolt att säga lite mer än bara hej till honom.

Nästa anhalt på våran turné var Washington DC där vi hade några dagar för turistande på schemat innan det var dags för spelning nummer sju för våran del. Vi turistade så hårt det bara gick i några dagar och sen var det dags för "the sweeds" att inta scenen igen. Jag hade bestämt att jag skulle kolla in Mudvayne idag och i och med att dom spelar först så stack vi ut till FedEx Field ganska tidigt. Precis när vi kom fram så började det ösregna så vi blev fast i bilen ett bra tag och jag missade Mudvayne så när som att jag såg slutet på sista låten. Ett helt gäng från local chapter Virginga Fuel var på plats för att se Metallica och det var kul att träffa lite folk därifrån och snacka lite. Erik som jobbar för Metclub är med och håller i den klubben så han var inne i "tältet" och tog lite bilder. Jag belägrade mig längst uppe på sittplatsläktaren den här gången för att kolla lite på spelningen därifrån. Det är rätt mäktigt att se allt där uppifrån men jag skulle inte vilja ha en biljett där uppe om det var en enda spelning man skulle se. Den här spelningen vidareutvecklade Lars och Kirk sitt lilla spex innan Nothing Else Matters. I stället för att Lars lånade ett plektrum av Kirk och plinkade de första tonerna på Nothing så satte Lars på sig gitarren och Kirk drog ett väldigt osammanhängande trumsolo. Efter spelningen så träffade jag på Robs kusin (Jay) och några av hans vänner.

Vi snackade ett bra tag och när vi stod och pratade så ringde Rob till Jay och undrade om de gillade konserten. Det blev ett jobbigt farväl och vi grät en skvätt innan jag gick till bilen där Fredde och Jörgen satt och väntade. Nu var det dags att ta sig till Columbus och sista spelningen för våran del. Det var tänkt att vi skulle se spelningen i Montreal också men vi kände att det skulle nästan bli för jobbig att åka hela vägen upp dit och sen dagen därpå ner till NY så vi bestämde oss för att strunta i den spelningen. Det var redan tidigare bestämt att Tim skulle komma till spelningen i Columbus så vi gick in i rubber roomet och där träffade vi på honom och ett par vänner till honom. Jag och Tim eskorterade ett par andra polare till honom ner till ståplats och precis när vi kom ner kom en läkare ut på scenen. Han berättade att Fred Durst hade skadat ryggen dagen innan i DC så han skulle inte kunna genomföra spelningen. Fred kom ut skjutsad i en rullstol av självaste Lars och tackade för skjutsen och reste sig upp. Han var inte alls skadad. Vi gick ut från arenan och träffade på ytterligare några polare till Tim, bland annat en kille som heter Otto som förövrigt har filmat ett par låtar på "Cliff em All". På introt till Creeping Death kom Fred ut och hjälpe Lars med inräkningen, Lars tackade för gentjänsten och sen bar det av igen. Efter spelningen kändes det som en klump i halsen, ja ha nu var det slut på Summer Sanitarium för våran del. Inte riktigt vi hade ju några dagars turistande i NY kvar och kvällen var ju inte slut än. Vi hängde på Matt en kille som jobbade åt Mudvayne och även är clownen i Slipknots assistent in i Deftones omklädningsrum där vi satt ett gäng och snackade och vissa av oss drack en hel del öl… Det var faktiskt en mycket trevlig avrundning av våran lilla miniturné. Minuset var att Fredde bara försvann efter ett tag med Tim och några brudar så jag och Jörgen fick på egen hand försöka ta oss till motellet vi bodde på. Men det gick bra efter ett par felkörningar!

Sammanfattningsvis vill jag bara säga att det har varit en helt fantastisk upplevelse att få vara med om det här. Kunna gå gratis på flera Metallica konserter och ha tillgång till gratis öl och mat kändes helt ofattbart. Att sen ha möjligheten att få träffa så mycket roliga och trevliga människor bidrog ännu mer till att det här kommer att bli en resa jag sent ska glömma! För att se vilka jag vill ge en kall öl och ett jättetack till:

Niclas Swanlund - Tack som fan för allt!!
Tim - För trevligt sällskap och en jävel på att fixxxa brudar..
Rubber Room-personalen - Som stod ut med fulla svenskar varje konsert.
Toronto Dave och Boston Dave - För en otrolig gästfrihet.
Patrik Hultgren - För den viktiga 1 dollars sedeln.
Susanne Hultgren - Jävlar va du rockade!
Robs kusin (Jay) - Tyckte jag snackade bra engelska...??!!
In Flames - Tack som fan för spriten och en trevlig efterfest!
Mathias Henrysson - Tack för hämtningen och hjälpen med sst2003 sidan.

Det bästa med turnén:
Laminerade VIP pass sammanfattar det mesta. Att sen få en rejäl semester och möjligheten att se mycket av USA var heller inte helt fel.

Det sämsta: Att vi höll på att missa flyget hem från New York. Jag fick panik och det var inte alls kul att komma till JFK Airport 20 min innan vårat plan skulle gå!

/Hedeby 03-08-06



Bologna 2008
Erik Lyséns repotage från Bologna 2008 som ingår i serien "konsertminnen".

CIOM 2006
Erik Lysén, initiativtagare till projektet Cliff In Our Minds, var med i Småland när minnestenen till Cliff Burtons ära invigdes.

Dublin 2006
Jesper, Hedeby, MetMike och ErCaZ åker till Dublin Irland för att vara med om en trollbindande kväll med Metallica.

Australien 2004
Newz-Fredde och Bueto åkte ner till Australien och gjorde åtta spelningar.

Oslo 2003
Bueto har skrivit ner lite från resan till Oslo och de två spelningarna där.

Summer Sanitarium Tour 2003
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade tre veckor i USA där de gjorde åtta spelningar på SST2003-turnén.

Tyskland 2003
Vi var fyra stycken som åkte ner till Tyskland för att medverka på de första tre spelningarna på världsturnén.

Förhandslyssning av St. Anger
Vi var ett gäng som fick höra St. Anger hos skivbolaget, fem veckor före skivsläppet. Läs vad vi tyckte.

Swedish Sanitarium Tour 2000
Newz-Fredde, Bueto och Hedeby tillbringade en vecka i bil för att hinna med fyra spelningar i USA.

y2k
Läs om Hedebys turer i USA under milleniumskiftet.

Summer Sanitarium 1994
Läs om Freddes sommar 1994 då han följde Metallica hela tre månader.


© Copyright 1995-2009 Metallica Club Scandinavia